Här kommer lite tankar om julfirande och framför allt om tilllagande av julmat. Bull är lite filosofisk.
Nu en vecka före jul så har många av oss redan varit på en eller flera julbordssittningar. Först blir det en med kollegorna på jobbet. Har man sedan ett arbete som innefattar kundkontakter, så blir det ofta något julbord med kund. Eller om man sysslar med inköp, kommer troligen någon leverantör vilja bjuda på julbord.
Och det första julbordet brukar smaka bra. Men nu efter en eller ett par julbord är det dags att förbereda maten som ska ätas i hemmet under juldagarna. Nu känns kanske inte julmaten så fräsch längre. Men försök inte, även om man är mer sugen på en pizza eller hamburgare, så ska det serveras julmat. Det kommer gästerna förvänta sig och det vill gärna att allt är hemgjort. Så då ska den glade hemmakocken utöver allt annat som måste hinnas med veckan innan jul dessutom fixa ett julbord, från grunden.
Vad menas då med från grunden, måste jag slakta grisen själv? Fiska sillen, och sedan salta in den? Röka ålen som jag fiskade själv? Att bara få tillstånd att få fiska ål tar mycket längre tid, om ens möjligt, än den veckan som finns kvar till jul. Odla riset till julgröten – omöjligt!
Men lugn! Det finns genvägar. Även om man använder alla genvägar jag beskriver här, så kommer julbordet att bli acceptabelt. Det kommer att bli fullt i klass med vad vissa välrenommerade restauranger erbjuder.
Då många har julmaten som anledning att få dricka snaps efter snaps så ska man vid tidsbrist lägga finliret på det tidiga rätterna på menyn. När man kommer fram till det småvarma så är smaklökarna hos flera lätt bedövade.
Så hur många genvägar ska man nu ta? Det beror på när man börjar att förbereda julmaten.
Vaknar man på julaftonsmorgon och kommer på ”Oj, klockan tre idag ska jag servera ett julbord åt hela tjocka släkten” Då är det bara att köra till närmaste City Gross eller ICA Maxi och köpa alla nödlösningar som färdig risgrynsgröt i korvskinn, brunkål likaså, frysta köttbullar, sillinläggningar på burk m.m. Livsmedelsbutiken fungerar som catering, kan man säga. Det kommer att fungera. Det blir ett anständigt julbord och förmodligen kommer ingen att klaga särskilt högt.
Ger man då sig själv ett nyårslöfte, kanske efter ett sådant här nödlösningsjulbord, att nästa jul ska jag göra det mycket bättre. Då har man ju tid att förbereda. Till våren börjar man driva upp kålplantor för julens brunkål och grönkål. Dessa plantor vårdar man sedan ömt hela växtsäsongen för detta ska ju bli världens bästa julbord. Sedan letar man upp en gårdsbutik som kan leverera den ultimata julgrisen. Denna hämtas sedan i början av december slaktad, styckad och klar för att sätta i gång att göra julskinka, köttbullar, leverpastej, revbensspjäll, sylta och gärna lite korv. Priset på grisen är oväsentligt för det ska ju bli ett underbart julbord. Men det här håller ju inte, lite genvägar måste man ta. Ingen vill tänka på, än mindre arbeta med julmaten hela året.
Man kan alltså fixa ett julbord på några timmar eller hålla på hela året. Gästerna kommer inte uppskatta ett julbord man kämpat med ett helt år i paritet med arbetsinsatsen. Däremot blir kvalitén märkbart bättre om man lägger några kvällar innan julafton till att förbereda de rätter som blir märkbart bättre om man lagar dem själv. Den gyllene medelvägen, kan man säga.
Så vad ska man lägga energin på? Brunkål, absolut. Den köpta brukar inte vara god. Köttbullar, Jansons frestelse, gravad lax, grönkål, möjligen revben, kanske en leverpastej eller paté. Risgrynsgröten, förstås. Men som sagt lägg krutet på rätter som äts tidigt på julbordet.
Sillen är ju enkel att göra om man köper inläggningssill. Men det blir inte mycket bättre än den vi köper färdiginlagd på Ringsjöfisk, den blir däremot lite billigare.
Sedan skinkan. Festligt med en stor skinka på julbordet. Men det mesta är ju kvar efter sittningen. Det kan var en bra idé att köpa skivad skinka i stället, kanske två skivor på person.
Servera Jansons samtidigt som sill och annan fisk, alltså den första tallriken på julbordet.
Tänk sedan vid komponeringen av julbordet: ”Less is more”. Med detta menar jag minska på antalet rätter, men höj istället kvaliteten på kvarvarande rätter. Två, möjligen tre olika sillar räcker långt. Övriga fiskrätter blir Janssons, gravad lax och rökt ål, mer än så behövs inte. När det kommer till det kallskurna, skinka naturligtvis. Kanske en paté, och lite rödbetssallad sen räcker det. Bland de småvarma rätterna strunta i prinskorven, satsa på goda köttbullar och kanske goda, tunna revben. Gottebordet och kakorna kan med fördel skippas, dina gäster är mätta redan då gröten ska ätas. Och gör inte för mycket mat, då blir man sittande med ett kylskåp fyllt med rester en bra bit in i januari.
God Jul önskar vi på bullobratt!
Comments powered by CComment