Går det? Ja, om man odlar inomhus och man har lämplig belysning. VI försöker med en hydrokultur, alltså vi odlar direkt i vatten. Första försöken är lovande.
Smått bortskämda efter sommaren, då vi kunde gå ut i trädgården och plocka den sallad vi ville ha, kändes det trist att åter köpa trött sallad i butik. Så vi funderade på om man på ett hyfsat effektivt sätt kunde odla egen sallad under vintern. En lösning borde ju vara en hydrokultur under konstbelysning. Först lite studerande och sedan till verket.
Odlingslampan hade vi sedan tidigare, men har inte riktigt passat in tidigare i vår odlingsstrategi. Efter lite letande hittade vi ett lämplig startkit för vattenodling innehållande kärl, lock, rockwoolkuber att så i, samt en luftpump. Dessutom införskaffades en näringlösning som passar för denna typ av odling.
Efter att prylarna hade kommit på plats, så satte vi i gång. Efter första veckan hade vi små skott.
Vid det här laget ökade vi på med näring i odlingsvattnet och tillväxten satte fart. Tre veckor senara ser det ut så här:
Vi provade både med en plocksallad, och med vanlig isbergssallad. Isbergsallad syns längst bak i bild. Den ger tveklöst bäst utbyte så här långt. Vilket kan tyckas lite konstigt, då den andra sorten marknadsförs som en sallad att odla inomhus i kruka. Om ytterligare en vecka kommer vi att plocka stora, fina salladsblad till våra smörrebröd.
En av fördelarna med denna typ av odling är att man slipper sorgmyggor. Driver man upp sallad inomhus i jord så händer det allt för ofta att sormyggans larver äter upp de små skottens rötter, och då dör den lilla plantan. Men utan jord, inga sorgmyggslarver.
Slutsats så här långt är att vattenkultur verkar vara ett bra sätt att få färsk sallad på vintern. Men man bör ha en avskild plats till odlingsanläggningen, luftpumpen väsnas och det skarpa ljuset från odlingslampan kan vara lite störande. På första bilden stod odlingen i arbetsrummet, men åkte därefter ned i källaren. Så nu har Bull återigen en behaglig arbetsmiljö.
Comments powered by CComment