Denna webplats använder cookies för att tillhandahålla tjänster, anpassa innehåll och annonser, och analysera trafik. Information om din användning av webbplatsen delas med annons- och analysföretag vi samarbetar med. Genom att använda vår webplats, så godkänner du att vi får placera dessa typer av cookies på din enhet.

View e-Privacy Directive Documents

Du har tackat nej till cookies. Detta beslut kan återkallas.

Du har godkänt att cookies får placeras på din dator. Detta beslut kan återkallas.

Det är en extra kraftig imperial stout, där allt är mer än stiltypen föreskriver. Beskan är på över 100 IBU. Alkoholstyrka runt 12%. Färgen är mycket mörk.

Höstmörker, Bullobratts Imperail Stout

Vi lät den lagras i ett år, innan vi började dricka den. Den smakar riktig bra,  med toner av choklad och espresso. Alkoholen värmer gott i höst och vinterkylan,  även om den inte märks så mycket i smaken. Dock är beskan i högsta laget. Den avnjutes bäst i lite mindre mängder, det är en kraftig öl och man får ha respekt för den höga alkoholstyrkan Tärningar av lagrad västerbottenost passar utmärkt till.

Inspirationen till denna öl fick vi när vi smakade Fear Wolf Brewery's "It was Judas" på SM i ölbryggning 2016. Ta gärna en titt på deras blogg, där finns mycket matnyttigt om man vill brygga lite kraftigare öl.

Hur vi bryggde ett sådant extremt öl

Det gäller ju att få hög sockerhalt i sötvörten, så mycket malt samt en del socker krävs. Vi brygger satser på 20 liter. Normalt har vi 4 kg basmalt, här tog vi 6kg. Samt 1 kg havremalt, för munkänslan. Det blir en rundare, krämigare och gräddigare textur av havret, vilket är önskvärt för att balansera upp de kraftiga smakerna i ölen. Därefter rostad malt för färg och smak, det blev Cararoma, Carafa 1, och Chocolade Malt, ett halvt kilo av vardera. Så slutligen 8 hg socker, i detta fall Muscvado-socker, en paket med mörkt och en med ljust muscvado.

För att kunna laka ut allt socker från all denna malt, krävdes mer vatten för mäskning och lakning än brukligt. Det blev med andra ord mer att koka ner. Koktiden för ölet blev 3 timmar, istället för normala 75 minuter. Detta gav en sötvört med styrkan  (OG) 1,102. Kan jämföra med vår "Ostsee pils" med ett OG på 1,048.

Humlebeskan kommer från en giva Magnum på 100 gram som fick koka i 75 minuter. Kan jämföras med att normal bittergiva i våra öl är runt 20 gram Magnum humle.

Jäsningen gick inte helt problemfritt. En neutral ale jäst, US-05, användes. Jäsningen kom igång fint, men avtog vid ett SG på 1,045. Det är ju ungefär vid detta värde man normalt påbörjar jäsningen. Vi behövde komma längre ned, minst till 1,020. Ny jäst tillsattes, valde Mangove Jack Belgian  Ale. Detta då denna jäst har hög alkoholtolerans och god utjäsbarhet. Jäsningen kom åter igång, och stannade på 1,014.

Därefter tappades ölen på flaska för kolsyrejäsning och lagring.

Annonser:

Matklubbens Topplista

myTaste.se

Följ oss på

Follow

Se även våra recept på:

Vi köpte ett svamphus så ett tag kunde vi skörda rikliga mängder med ostronskivling i vårt kök. Nu gällde att tänka lite utanför ramarna och skapa nya rätter med mycket ostronskivling i. Och vi tycker ju om chili och heta grytor. Så när vi hittade exempel på chili med ostronskivling på våra Google sökningnar blev vi sugna på att pröva en egen variant. Så här gjorde vi.

Julbordens traditionella revben är, enligt Bull och Bratt's mening, en ganska trist historia. Grå, torra, trådiga och ganska smaklösa. Det är dax för lite nytänkande, här presenteras fräschare variant. Det är inget speciellt juligt med dessa revben, utan dessa revben passar till bufféer året om.

Det började med att Bull stannade till vid en landsvägsrestaurang strax norr om Barcelona en sensommardag i början av nittotalet för att äta lunch. Denna lunch visades sig vara embryot till denna gryta, vars recept har vuxit fram under årens lopp.

En rätt som aldrig är fel. Bull och Bratt startade med 250 g burgare, men insåg att detta kanske var lite mycket tillsammans med alla tillbehören. Viktigt är dock att burgarna görs på oxfärs av hög kvalité. Inspirationen till denna tallrik kommer från Palle på Bosjöklosters golfrestaurang (som numera är verksam på Kävlinge golfrestaurang) och Glorias i Lund. Vi tillagar burgarrna glutenfria, och ofta enligt LCHF. Därför är brödet borta, och potatisen ersätts ofta med blomkål som rostas i ugnen.

 

Det finns förmodligen lika många varianter på Paella som det finns spanska husmödrar. Här presenteras senaste varianten från Bull och Bratts kök. Det är en Paella Marisco, alltså med fisk och skaldjur. Vi håller igen på riset och lägger på extra fisk och skaldjur, det blir liksom godare så. Vi har ingen speciell paella form, men det går bra att tillreda i en traktörpanna eller liknande

Bull undrar i bland om Bratt kan laga något annat än fyllda fläskfiléer. Här är ännu en av Bratts variant på detta tema. Denna fläskfilé serveras med klyftpotatis och en sidosallad. Räcker till två personer.

Go to top