Denna webplats använder cookies för att tillhandahålla tjänster, anpassa innehåll och annonser, och analysera trafik. Information om din användning av webbplatsen delas med annons- och analysföretag vi samarbetar med. Genom att använda vår webplats, så godkänner du att vi får placera dessa typer av cookies på din enhet.

View e-Privacy Directive Documents

Du har tackat nej till cookies. Detta beslut kan återkallas.

Du har godkänt att cookies får placeras på din dator. Detta beslut kan återkallas.

Skomakarelåda på Bulls vis är serverad
Skomakarelåda på Bulls vis är serverad

Och vad är det för speciellt med vår variant? Vi gör den på ryggbiff, istället för oxfilé. Med det är ganska vanligt förekommande. Vi har trattkantareller i såsen. Dessutom rör vi ned riven, vällagrad västerbottenost i potatismoset. Osten och trattkantarellerna är nog det som sätter Bulls signatur på rätten.

Detta är en av Bratts absoluta favoriter. Det som mest kännetecknar denna rätt är rödvinsåsen med strimlad, rostad paprika. Men även bakpotatatisen och de baconinlindade bönorna är ett måste.

Dessa gör vi på vildsvinsfärs, då denna har en väldigt lös konsistens vilket borde bli perfekt för wallenbergare. Till denna serveras en sås med svart trumpetsvamp och lättsockrade, rårörda lingon vilket förstärker känslan att detta är skogens mat. Potatismos och gröna ärtor ingår även i rätten, detta hör ju en Wallenbergare till!

Vi tolkar receptet på Wallenbergare väldigt fritt. Man behöver minska mängden grädde i färsen, när man har vildsvinsfärs. Den är nämligen väldigt lös. Vi har även ändrat kryddningen av färsen, vi tycker det blir gott med riven lök i färsen. Paneringen har vi numera slopat.

Rostbiff är väldigt enkelt att tillaga. Men Bull har förenklat det ytterligare, naturligtvis utan att försämra kvaliten. Man behöver nämligen inte bryna steken innan den sätts in i ugnen. Laga gärna en stor stek. Det som blir över kan med fördel ätas kall med en potatissallad. Eller varför inte som en härlig smörgås.

Grönkål är en god, men ofta försummad grönsak. Den kan användas till mycket mer än grönkålsoppa och julbordets långkål. Här smaksätter vi med fänkål och rökt fläsk, och serverar med helstekt ryggbiff.

Helstekt oxfilé på en bädd av rucola, kryddsmör ”Café de Paris”, och brynta färska champinjoner bildar stommen i denna rätt. Tillbehören är klyftpotatis och ugnsbakade grönsaker, tomat, majskolv, och gärna spetsig vit paprika. Kanske en ungsbakad rödlök. Recept för två hungriga, där en av de två hungriga just erövrat den gröna nyckeln efter en tuff golfmatch.

Annonser:

Matklubbens Topplista

myTaste.se

Följ oss på

Follow

Se även våra recept på:

En klassisk wienerschnitzel som serveras med kokt potatis, gröna ärtor och en brun skysås. Vi gör den här på skinka, originalet är på kalv. Citronskiva med ansjovis är ett svensk tillägg som inte förekommer i Österrike. Bull har gått ett steg vidare och bytt ut ansjovisen mot en rullad sardell.

Vår variant är helt glutenfri. Smakmässigt vinner man på att laga den glutenfri, vanligt ströbröd ger gärna en lätt bismak av gammalt bröd vilket man slipper här.

Här flörtar vi åter med det tyska köket, men kryddar surkålen på indonesiskt sätt! Detta är kraftig mat, med lite annorlunda smaker. Detta är en rätt som först väckte vilda protester hos Bratt, men efter smakat Bulls delikata anrättning äter numera Bratt med god aptit. Receptet bör räcka väl till 2-3 personer.

 

En potatissallad som helt ändrat karaktär, och den är lite föränderlig beroende på vad man känner för när man tillagar den. Ursprungligen har salladen innehållit även sockerärtor och inte som nu tomater och champinjoner.  Detta är rätt som hör sommaren till. Passar nämligen väldigt bra till grillat  t.ex. den vitlöksspäckade fläskytterfilén.

En rätt som både Bull och Bratt mindes lite svagt i från barndomen, men som fallit i glömska. Men så en dag fick Bull för sej att tillaga en av sin barndoms favoriter, men i sin egen tolkning. Då det är nödvändigt med glutenfri kost för Bratt måste ju skorpmjölet ersättas.

En liten sås som passar att ringla över kött, t.ex. fläskfile med prosciutto. Serveras i mycket små mängder.

Julbordens traditionella revben är, enligt Bull och Bratt's mening, en ganska trist historia. Grå, torra, trådiga och ganska smaklösa. Det är dax för lite nytänkande, här presenteras fräschare variant. Det är inget speciellt juligt med dessa revben, utan dessa revben passar till bufféer året om.

Go to top